Augusta Malm

Föddes 10:e augusti 1878 i Älvkarleby

Augusta var tvilling. Hennes "storebror" hette Carl August. Augusta var barn nummer 10 av 12.
Pappa Anders Gustaf Malm var smed i Älvkarlebö bruk, mor hette Karolina Hagman.
Augusta dog på Akademiska sjukhuset i Uppsala endast 28 år gammal.

Missionär

Augusta Malm var missionär i Kongo. Här ses hon på bild med kollegor. 
Hon sitter i främre raden längst till vänster.

Övre raden:
Wennerström, Fru Floden, Nils Westlind (Augusta har skrivit Nils men detta är Per August, Nils systerson) 
Fru Laman, Olson och Elisabet Fält

Andra raden:
Augusta Malm (jag), Flodén, Hulda Jonsson, Laman, Johanna Lundin och Hanna Persson

Augusta skriver vidare:
När vi voro på Mukimbungu på uppresan.

Information från Katarina Thurell, 
arkivarie Svenska Missionskyrkan
Bilden bör föreställa missionärer för Svenska Missionsförbundet (nuv Svenska Missionskyrkan).
Det Kongo som avses är dåvarande Kongofristaten/senare Belgiska Kongo /nuv Demokratiska
republiken Kongo, dvs i dagligt tal Kongo-Kinshasa.
Platsen är troligen Mukimbungu, en missionsstation i nedre Kongo.

Information från Maria Halmfors,
Svenska Missionskyrkan
Augusta gick på missionsskolan 1901-1902.
Hon avskildes 1903 i Stockholm och  arbetade i nuvarande Kongo-Kinshasa 1903-08-13--1904-05-30.

Källa: Från tidningen Missionsförbundet från 1903 (Maria Halmfors, Svenska Missionskyrkan)

P. O. Wirén skrev en artikel till tidningen Missionären när
båten låg i Antwerpen för reparation.

Från vår yttre mission.

Från till Kongo utresande missionärer.
Antwerpen den 19 aug. 1903.

Dyre missionsvänner!

Herrens frid!

Hitintills har Herren hulpit! Han skall ock
hädanefter hjälpa, så är värt fasta hopp.

Vi hafva passerat en svär del af resan. Nordsjön är alltid mest fruktad, men det gick äfven denna gång, fastän det blåste bra.
Färden öfver Atlanten förestår, men där brukar vara drägligare.
Men underligt är det denna gång, hvad vi ha tur att få ligga öfver.
I Göteborg fingo vi stanna en dag längre, än vi tänkt.
Här i Antwerpen ha vi fått vara sju dagar längre. Vi gå nu i morgon, den 20:de, ombord, i stället för att viskulle ha gått härifrån
den 13:de. Båten har legat på reparation. Vi kände oss i början mycket missnöjda med att få ligga här så länge och tyckte,
att det var en riktig otur, vi kommit ut för.
Men så anmärkte en af sällskapet: » Hvem vet, om icke Gud ser någon fara i vår väg och vill genom detta
dröjsmål leda oss förbi densamma; vi få väl ej knota. »

Ja, säkert är, att Gud är med och leder händelserna här i lifvet både i smått och stort, och intet sker af en slump, som många
hålla före. Ej heller kunna vi tro, att Gud har lust att göra det ogynnsamt och motigt för sina barn utan ändamål. 
Således höfves det oms att vara tacksamma mot Gud för hans ledning, huru det än ser nt för våra ögon.

Denna långa tid har också gått fort, och i dag har det verkligen sett ut ibland oss, som om vi behöft en dag till för att göra oss redo. 
Vi hafva också haft det så omväxlande med sysselsättning, att vi ej har haft tid att känna det långsamt en enda dag.

Vi kommo hit den 11 tidigt på morgonen. Då vi hunnit få något hem och kommit i ordning, hade vi åtskilligt, vi behöfde köpa.

Andra dagen sökte vi upp den norska sjömanskyrkan, där en medhjälpare till sjömanspastorn Schartum bor. Hans namn är Törresen.
Han följde oss åtskilligt och visade, hvad sevärdt var. En eftermiddag voro vi äfven till hans hem.
En eftermiddag gästade vi äfven hos pastorn. En dag gingo vi igenom ett stort museum med dyrbara stora taflor i myckenhet.
Vi hörde omtalas huru mycket somliga taflor hade kostat. Det var kolossala summor, men jag lade det ej på minnet.
För mig var det mycket mera af intresse att se den zoologiska trädgården med de många olika djuren.
Där tror jag att jag skulle gå bra länge, innan jag tröttnade. Vi hafva ock haft rika tillfällen att få bevista möten i sjömanskyrkan,
där vi också fått vittna om Herren för en rätt stor skara norska och svenska sjömän.

Men jag skulle väl också tala något om vår affärd från Sverige. För mig och min hustru var det, som I väl förstån, kännbart att lämna de små.
Men sanningen af Herrens ord: som din dag är, så skall din kraft vara, fingo vi erfara. Vi undrade verkligen själfva på, att vi med ett sådant
lugn och jämnmod kunde skiljas från dem.

Men komna till Stockholm fingo vi höra, att åtskilliga vänner där varit samlade och särskildt bedt Gud om, att han skulle hjälpa oss.
Så har då Gud hört deras bön. Vänner, glömmen ej: »en rättfärdig mans bön förmår mycket, då den är i verksamhet».
Vi känna det alltför väl, att det ej beror på oss, om vi skola hafva framgång i arbetet därute, utan fastmer därpå, om missionsvännerna
äro flitiga att nedbedja välsignelse öfver oss och våra bemödanden.

Vid Centralen i Stockholm hade samlats en stor skara kära vänner för att säga oss fyra som hade sällskap därifrån, farväl.
Hjärtligt tack vänner! Det är oss en stor glädje och tröst att se, det vi hafva vänner som tänker på oss.

I Göteborg hade de anordnat ett farvälmöte i Betlehemskyrkan. En stor samling missionsvänner voro där för att se och lära känna oss och
säga farväl. Vi fingo alla tillfälle att läsa upp ett tänkespråk och tillägga något ord, som vi önskade säga.
Några hemmavarande missionärer och missionsvännerna gåfvo oss därefter minnesord med på vägen.
Allt emellanåt sjöngs en sång, och aftonen tllbragtes angenämt. Sist bjödos vi af några vänner te och smörgås.
Eftersom det ej blef resa af den 7, som tänkt var, hade vi äfven den kvällen i Göteborg.

Ynglaföreningen »Libanon» hade då för oss anordnat en tefest, och aftonen tillbragtes under sång, bön och korta vittnesbörd.
Det var mycket trefligt, och vi skola sent glömma det, vänner! Hvad I hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven I ock gjort mig.

Vid middagstiden den 8 lämnade vi Göteborg. Flere af vännerna hade kommit till båten för att trycka hand och vinka oss farväl.
Gud signe eder! En kär hälsning från alla tio!

                                                                                                                    Eder

                                                                                                           P. O. Wirén

Källa: Tidningen Missionsförbundet 1903

Vykort

 

Från Augusta Malm till Hilda Löf (min mormor)

Ombord å Philipp Will den 27 1903. 
Endast en hälsning från mig. Jag närmar mig Kongo för hvarje dag - ännu har vi tre veckor kvar.
Hur mår ni eljest. Det börjar bli hett å vi känna oss illamående.

Hälsa mor Strömberg. Hälsa Karin o. alla.
Det är sådan glädje när vi träffar land. 
Hälsa alla syskonen o. Tilda.

Återseendet står kvar.

Karta

Källa: Meas, J. and Boone, O. 1935. Les peuplades du Congo belge. Bruxelles, Imprimerie Veuve Monnom

Augusta placerades och arbetade på missionsstationen Kibunzi. Markerat med en röd prick på kartan ovan.

Augustas bibel

      

Augustas - Engelsk grammatik

Detta lexikon hade Augusta med sig i Kongo. På papperet som ligger i boken har hon skrivit ord som hon tydligen ville komma ihåg.
Några av orden har jag hittat och de är på Zulu och Swahili.

Augustas fotografier

Augusta Malm och Hulda Jonsson

Missionsstationen heter Londe och ligger strax utanför staden Matadi. Londe var egentligen en slags
transportstation med praktiska servicefunktioner för övriga stationer, t.ex. leveranser av förnödenheter,
tryckeri, kontakter med myndigheter etc.

Källa: Pär-Erik Back

Minnesruna från tidningen Missionsförbundet 1907 1 april

Kommentar: Antagandet att Augusta skulle tagit med sig sjukdomen hemifrån
stämmer inte då sjukhusjournalen från Medicinska kliniken i Uppsala 
anger malaria som diagnos.
Troligen fick hon malaria rätt tidigt efter ankomsten. Står tre veckor efter
ankomsten i journalen.